Sommarskymnings svalka

En lördagskväll som den här önskar jag att jag hade kunnat dela med mig av Bjärröd inte bara i bild och bokstäver, utan även medelst alla andra sinnesintryck som sköljer över mig när jag går omkring här hemma och insuper sommarskymningen. Jag önskar att du hade kunnat känna doften av lavendeln i krukan utanför grinden och höra fåglarna sjunga att regnet har upphört.

Om du hade gått vid min sida hade du känt ångan från nyduschad jord stiga för att förena sig med de flyende molnen och om du lyssnade noga hade du nästan kunnat höra krassen växa med ett näst intill ljudlöst krasande i tunnan framför vedbodens vägg.

Jag hade också gärna delat med mig av pallkragsodlingarnas skörd: smultron, jordgubbar, krispiga sockerärtor, späd sallad och de första tunna, slankiga morotstrådarna. Så smakar sommaren!

Hade du varit med mig ute vid sextiden hade du från åskammen söderöver nåtts av Äsphults kyrkklockas klang, ringande in helgfriden. Dess toner rör sig inte bara över nejden utan spänner även över tidens gap och förbinder vår nutid med de generationer av människor som gått före. Dess klämtande budskap om vila får sällskap av en maning till eftertanke: betänk årens hastande gång och vår korta stund på jorden. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång...

Och att åren hastar och tiden tär minner även den här hälsningen från tidigare Bjärrödsbor om. I vår tomtgräns står stenen och visar att den lilla grusvägen inte bara leder till Minnets bakgård, utan även till vackra, rofyllda Niklasgården från 1750. Lördagskvällar under sommarhalvåret är tid för alla sinnen; jag ser, hör, luktar, känner och smakar på sommaren, men försöker också aktivera ett sjätte sinne och förnimma intryck som inte kommer från just den solnedgångsstund jag upplever utan är ett eko från gångna tider. I skymningstimman kommer vi det förgångna lite närmare och den möjligheten till något som liknar en relation vill jag ta vara på - respekten för de människor som gått före och för de tider som flytt är viktig, för det historiska kunnandet, för vardagsprioriteringarna, för identiteten ...och inte minst för min egen fantasi och själsro.