Morning has broken, like the first morning

Från vårt än så länge rullgardinsfria fönster väcker mig gryningsljusets första disiga strimma som stilla och försynt, men samtidigt oförhandlingsbart, smyger sig över granskogens rand på andra sidan dammen. På fönsterglaset börjar frostrosorna skimra och glittret förebådar en kylig och solkysst lördag. Än så länge ligger huset och dess omgivning försänkta i tystnad och vila; det enda som hörs är de regelbundna andetagen från mina fem älskades sovande väsen. Jag ligger stilla och njuter av att vara ensam vaken, av att se konturerna av sovrummets vallmoväggar ta form och lösgöra sig ur nattens gråsudd och av att ha en hel lördag framför mig.

Snart, alltför snart och ändå alldeles tydligt på tiden, kommer allt levande att sträcka på sig, öppna ögonen och väckas till medvetande av det där brinnande, strålande 1 391 016 kilometer stora gasklotet som är vår sol och våra livsbetingelsers förutsättning. Småttingar kommer att vakna och komma tassande, kor kommer att råma efter mat, en traktor och dess förare kommer att efterkomma deras begäran. När jag hör de första små fotstegen närma sig vår sovrumsdörr välkomnar jag dem. Jag har fått min ensamma morgonstund, fått smaka på morgonen och hälsat den. Dags att möta dagens innehåll.

Vår lördagsförmiddag ska vi fylla med att tömma, hur paradoxalt det än kan låta. I vår flyttkarusell har vi nu kommit så långt att ett av de båda "överblivna" före detta sovrummen på bottenplan har tömts på innehåll och börjat inredas till pysselrum. Det andra väntar fortfarande på att tömmas på bl a garderober och som varje steg i vårt projekt så kräver detta att vi först bereder plats någon annanstans; jo, för denna förvandling av huset är ett pussel där ingen bit kan passas in utan att de kringliggande först hamnat på plats. Dagens första pusselbit måste alltså bli en (första) färd till soptippen. Sedan kan vi flytta garderober, så att vi kan flytta ett skrivbord, så att vi kan sätta upp en ny tevespelsteve, så att vi kan slänga den gamla och flytta en piedestal till dess plats. Och när vi har kommit så långt kan vi flytta alla bokhyllor och deras innehåll tillbaka till det hemmabibliotek där de en gång bodde, för att sedan låta chiffonjén inta bokhyllornas plats. Och sedan måste vi få en soffa eller ett par fåtöljer på plats i biblioteket...

Om allt fungerar friktionsfritt kan vi kanske, kanske avsluta sportlovet med att slå oss ner vid en tänd brasa i biblioteket i morgon kväll. I så fall blir det första gången på nästan fem år; för så länge sedan är det som vi växte ur vårt sovrum här nere och fick ta till biblioteket som sängkammare i väntan på att pusslet som började med ett takbyte 2010 skulle bli klart.

Nu är det (nästan i alla fall) klart; nu lägger vi de sista bitarna och jag är så tacksam. Varje gång jag går uppför trappan gläds jag åt våra nya rum och jag kan inte riktigt se mig mätt på dem, eller på den utsikt de bjuder, på östsidan i morgonljuset och västerut när himlen flammar i solnedgångens fyrverkeri.

På väg in till småkillarnas rum gör jag mig alltså ett extra ärende in i norra gavelrummet, vår sängkammare och kameran fylls av ytterligare några meningslösa bilder av mitt drömrum i morgonljus. För er som vill se mer av fler rum så kommer detta så småningom; vi ska bara få de sista listerna på plats först, och sedan gardiner och tavlor. Lägga pussel var det, ja!