Flyg fina fågel, flyg!

Det finns en sak som jag längtar efter mer än mycket annat bland småbarnsföräldralivets ständiga försakelser och det är att pyssla. Att tillverka fina små saker som kan vara till nytta eller till lyst och ibland om man har tur både och. Jag samlar ständigt på både inspiration, idéer och material och tänker flera gånger om dagen att "en sådan ska jag göra, kanske ikväll om jag hinner!". Dessvärre är det oerhört sällsynt att det faktiskt händer att jag tar mig tiden att göra det - det finns alltid hundra andra göromål (i stort sett alltid tråkiga) som pockar på uppmärksamheten och burdust och utan att fråga flyttar upp sig själva så att de hamnar i topp på prio-listan.

Desto roligare då att det faktiskt kan glimra till någon enstaka gång ibland så att jag faktiskt passerar alla de kritiska stegen för ett lyckat pyssel:

1. Ta sig tiden, blunda för stöket runtomkring och låtsas att man är den typen av person som kan sitta ner med gott samvete, fullt fokus och skaparglädje och pyssla även om disken skriker i köket, tvätten gör detsamma från sin korg, liksom de hundratals leksakerna på golvet, så länge bara barnen är tysta.

2. Lyckas hantera materialet under tiden skaparprocessen pågår. I vårt hem finns mycket yta men få rum. Det gör att alla familjemedlemmar rör sig överallt. Inget pysselrum här, alltså (inte ÄNNU, men det kommer, det kommer faktiskt!). Detta innebär att halvfärdiga saker, beskrivningar, överblivet material, saxar, nålar, klister och färg lever lika farligt som de småbarn som kan få tag i dem om de lämnas framme mellan skaparstunderna. Om Gud hade småbarn samtidigt som hen skapade världen så har jag full förståelse för att allt inte riktigt blev som det var tänkt - vem orkar hålla ordning på allt och plocka fram och ihop det när man bara får bli vid sitt verk en stulen stund då och då?

3. Slutföra pysslet. Hur många ofärdiga alster har jag inte liggande i lådor och påsar - saker som varit SÅÅÅ roliga att påbörja och blivit så dödens tråkiga allteftersom tiden gått och nya idéer trängt undan de gamla? Kanske kan en viss medfödd tidsoptimism spela in lite här också, måste jag väl erkänna innan maken min påtalar det för mig... Härvidlag blir jag allt som oftast lika trött på mig själv som på pysslet - för nog är det osedvanligt dåligt investerad tid att sitta och tillverka saker som sedan blir liggande och tar plats i en låda någonstans i fem år för att sedan slängas?

Men som sagt... Desto större triumf när man någon gång tar sig igenom alla stegen och det i så pass god tid så att glädjen bär genom processen och byts ut mot stolthet när det är klart! Ett exempel på ett sådant pyssel är de här fåglarna som jag sydde till systerdottern Lilly i vintras. Varje fågel är tillverkad av två delar. Jag valde tyger från Panduros Tilda-serie för att matcha Lillys nya pastelliga rum. Åtta fåglar blev det nog allt som allt, tror jag. En av dem fick bo i ett hus som jag gjorde av en byggsats från TGR som kläddes med papper i samma mönster som fågeltygerna (jag kopierade helt enkelt tyget i vår scanner/kopiator och skrev ut det på vanligt skrivarpapper). Detta klistrades på delarna innan jag monterade huset. Lite vit spray runt kanterna gav en frostig touch. Grenen som de övriga fåglarna sitter på sprayades också den frostig och fåglarna syddes fast.

Jag tror att framgångsfaktorn som fick just de här fåglarna att bli flygfärdiga var att jag kunde göra en åt gången, avsluta den och lägga den i en påse och ha den i säkert förvar i väntan på nästa. Genom att klippa alla delarna samtidigt gjordes även materialförvaringen till ett rätt kortvarigt bekymmer. Jag är nöjd med fåglarna, men framför allt med att de faktiskt blev klara!