Det blir bra...

Barnungarna som kommit i vägen för tidigare bröllopsplaner.

Det fanns väl någon mening med det; nu sett i backspegeln så var det

ju fantastiskt roligt att de alla fyra fick vara med när vi gifte oss!

Sedan vi började planera vårt bröllop (för den här gången, alltså - vi har planerat förr, men aldrig kommit till skott då det alltid kommit en graviditet eller något annat hinder i vägen, som t ex fall från höga tak) så har vårt ledord redan från början varit "Det blir bra!". Med den inställningen har vi gått in i förberedelserna och den har följt oss genom alla de beslut som måste fattas även om bröllopet är minimalt till omfånget.

Vi var från allra första början helt överens om att ett stort, traditionellt och alldeles underbart "frikyrkobröllop" med dryga hundratalet gäster - alla våra underbara vänner och släktingar, nya och gamla, trerätters middag, , vackra tal, underfundiga upptåg och många timmars festligheter under ledning av ett högklassigt värdpar (vi har ju så många rutinerade och pålitliga vänner att det hade varit svårt att välja)- det hade vi varken tid eller ork för och inte heller råd med. Även om den typen av upplägg på ett vis lyser i mitt medvetande som sinnebilden av ett drömbröllop så var det bara att inse att den drömmen hade för oss blivit en mardröm. Hade vi överhuvudtaget lyckats ro all planering och organisation i land parallellt med jobbet på jobbet och jobbet på hemmaplan utan att dö av utmattning, så kan man ju ge sig katten på att något barn hade vaknat med kräksjuka natten innan vigseln. Men det skulle ju bli bra?! Okej, med en så liten gästlista som möjligt utifrån snäva gränser som är lätta att hålla - då blir det bra. Och en avspänd utomhusvigsel i barnvänlig miljö med världens skönaste pastor Dan Inge som tar allt som det kommer och med sin värme och äkthet får alla att känna sig trygga, följt av picknickfika i skuggan och smörgåstårta hemma sedan, det blir bra. Det blir bra för oss!

Kläder inför ett bröllop är ju jätteroligt ...och jättedyrt? Man gifter sig förhoppningsvis bara en gång och de flesta har nog en bild av hur vackra de vill vara under sin stora dag, och då kostar det så klart. För att inte tala om hur själsligt påkostande själva valet kan vara för den som tycker att två alternativ är för många, oavsett vad det gäller... Om jag hade lyckats välja modell, skulle jag sedan ställas inför materialval, detaljer som skulle utgöra kronan på verket och dessutom lägga tid på att prova och med all sannolikhet skulle även en del tid gå åt till att våndas både över de valmöjligheter jag stod inför och de val jag redan träffat - var de verkligen rätt? Hur gör då en velpotta som önskar att "det blir bra" utan att hon behöver välja? Jo, hon slår två flugor i en smäll och sparar pengar (ja, för hon är ju ändå lärare och som alla sådana en snål jävel, enligt en i släktskap närstående äldre man) och väljer bort valmöjligheterna genom att återanvända en klänning som hon redan har. Pimpad med en underkjol i ljusrosa tyll och ett skärp tillverkat av en gammal scarf duger även en gammal Lindex-klänning för 299 kronor. Då kan bruden samtidigt slå sig för bröstet och känna sig nöjd över att vara klimatsmart. Det blir bra!

Själva platsen för vigseln var en svår nöt att knäcka. Även här var valmöjligheterna alltför många för

att det skulle vara behagligt. Ölsremma kyrka där vi alla syskon döptes och mamma och pappa gifte sig, Kuvarps lilla kapell med den vidunderliga utsikten som äger en del av mitt hjärta, Rosariet i Jönköping där vi som nyförälskade satt i trägungan högt över Vätterns strand, vår egen kyrksal här

på Minnet eller Äsphults kyrka som med sin klockas klang når ända ner hit mellan åsarna? Hur skulle man kunna välja? Åter till mottot för vägledning, "det blir bra". Vad blir bra? Ja, inte blir det bra att åka tjugo mil med fyra barn precis innan vigseln och att behöva fixa allt runtomkring utan tillgång till sina egna saker på hemmaplan. Inte heller att mitt i renoveringsröran behöva tömma Stora Salen på byggmaterial och annat som tillfälligtvis inryms där för en dags bröllop. Om det ska bli bra behövde vi vara på en barnvänlig plats där alla skulle kunna slappna av och där själva miljön borgade för en estetisk inramning utan att vi behövde anstränga oss med pyntande och städande. Bosjöklosters slottspark - det blir bra!

Det blev så bra!

Ja, "det blir bra" var ord som användes i så gott som alla beslut kring vårt bröllop för att flytta tillbaka fokus från romantiska önskningar om detaljer till det viktiga - att vi blev gifta och skapade en bra dag för oss och våra gäster. Vårt bröllop hade kunnat planeras sönder så att själva kärnan smulats till intet. Våren hade kunnat stressas itu och barnen kunnat glömmas bort och andra viktiga planer och projekt (som t.ex. bygget av en ovanvåning med sovrum åt familjen) fått stoppas i malpåse av ekonomiska skäl, trots att ingetdera hade varit någon garant för att det skulle bli bra. Så ville vi inte ha det. Därför använde vi också våra gyllene ord för att visa för oss själva att det blir bra, även om det inte blev exakt så som vi kanske hade tänkt och önskat från början. Nej, det blev inga vigselringar utan bara en ny gravering i våra vackra förlovningsringar. Nej, det blev ingen Drottningholmsmusik som ingångsmarsch i mittgången i en fylld kyrka. Det blev ingen stor fest med alla våra vänner. Men det blev minst lika känslofullt då Emmas flöjtspel klingade över vattnet bärande tonerna från Björn Isfälts Änglagårdsmusik, som fick knyta ihop dåtid med nutid, Skånes mittpunkt med Västergötland efter att vi knutit ihop våra livsband även officiellt. Vi fick en dag fylld av glädje, lugn och fri från stress, vi fick en vår fylld av liv och vi får snart en ovanvåning. Vi är så nöjda. Och det blev bra!

Tack till alla som bidrog: våra barn, våra älskade släktingar och bröllopsgäster,vår vigselförrättare Dan Inge Olsson, Emma Olsson som spelade och sjöng för oss, Emelie Borgström som fotograferade oss, Maja som bakade bröllopstårtorna, mamma som gjorde smörgåstårtorna, Ida som sminkade och satte upp hår och Stina som passade barn. Vi gjorde det bra tillsammans!