Något nytt tar sin början...

Juni 2016. Sommaren har just börjat; en ny och efterlängtad årstid gör sin entré, fylld av ljus, längtan och förhoppningar. För oss inleddes sommaren med inträdet i ett nytt skede av livet, vårt äktenskap. På nationaldagen höll vi bröllop, även det efterlängtat efter tolv års gemensamt liv med hus, hundar och fyra barn.

I Bosjöklosters slottspark vid Ringsjöns strand blev vi man och hustru.

Foto: Emelie Borggren

Efter vigseln serverades det picknick-fika i parken och givetvis bröllopstårta

- en helt underbar sådan, bakad av min fantastiska syster Maja.

Foto: Emelie Borggren

 På livets väg... "Är jag med gift nu då?" sa Arvid, tre och ett halvt år,
när vi lämnade slottet och begav oss hemåt för vidare fest med smörgåstårtor på Minnet.
Foto: Stina Lindberg

I dag, två veckor senare, porlar bröllopsdagens lycka fortfarande i mig och kastar ett stilla skimmer över vardagen, vars närvaro jag efter alla förberedelser hälsar med glädje. För trots allt det fantastiska i att få förbereda och uppleva sin egen vigsel och bröllopsfest, så är den över på en eftermiddag, medan alla de andra dagarna i mycket större utsträckning är livet. Så välkommen, kära (vardags)liv! Nu ska vi leva sommar! Plocka rabarber och fläder, göra saft, bada i dammen de varma dagarna, pyssla inne de regniga, ro i ekan och kanske fiska lite i myggsurriga, gyllensoliga kvällar, plocka och äta jordgubbar, åka på små utflykter och kanske någon större, till havet eller så...

...och så tänkte jag försöka hinna med att blogga lite om allt också. För det är den tredje startpunkten denna juni. Min blogg. För att lättare kunna minnas, för att kanske kunna dela med mig av något som kan vara till glädje för andra och för att stilla mitt behov av att få uttrycka mig i skrift, med annan målgrupp och mottagare än elever. För min hjärna är full av ord; genom orden silar jag intrycken och bygger min verklighet. Jag hoppas att du finner mina ord och bilder intressanta och kan tänka dig att fortsätta läsa så länge jag kommer att skriva. Till skillnad mot på nationaldagen för två veckor sedan så lovar jag inte för livet, men förhoppningsvis för sommaren. Så välkommen hit!