Det lilla köket

När vi får besök av barn, finns det två ställen som de genast hittar fram till. Det ena är utklädningslådan, där de kan förvandla sig till pirater, Starwars-krigare, prinsessor, djur eller riddare. Det andra är "det lilla köket", ett barnkök som jag och Bosse byggde av ett gammalt skåp och spillvirke när Alvar var i tvåårsåldern. Sedan dess har det använts nära nog varje dag, både av våra egna och andras hushållsintresserade barn. Här finns lådor med köksredskap, en diskho (eller disk-ko, som det hetat här i flera år) och en samling kakor, glassar, frukter, grönsaker och andra livsmedel som snälla mostrar och andra bidragit med och som med tiden blivit ganska omfattande.

Vi placerade det lilla köket i vårt kök, främst eftersom vi på den tiden inte hade något barnrum, men också för att vi tänkte att det skulle vara mer lockande att leka i en autentisk miljö och samtidigt som vi lagade mat och diskade på riktigt. Det visade sig vara ett klokt beslut på många sätt - många fler än vi tänkte på då. Det lilla kökets närhet till det stora har räddat mången middag och hjälpt oss igenom "hell hour" ett oräkneligt antal gånger när barnen har fått en matkniv och en bit gurka att karva i eller provsmaka medan vi vuxna skyndar att få maten färdig och samtidigt kan vara delaktiga i leken. I särskilt jobbiga lägen är närheten till vatten bra att ta till - vad kan underhålla ett missnöjt barn bättre än att få hälla med vatten?

Arvid och Edith leker ofta café, inspirerade av vår granne Humlalyckan,

världens mysigaste gårdscafé.

Självklart finns det lilla köket i det stora köket - för så klart vill ju barnen

laga mat samtidigt som vi vuxna gör det, och gärna i närheten av oss.

Här syns hela köket. Grunden är en 60-talshylla på ben som vitmålats och

försetts med knoppar. En bänkskiva tillverkades av limträ och diskhon

är en vanlig rostfri bunke. Bakstycket sågades ut i plywood, kläddes med

pärlspontspanelskiva och försågs med en brädhylla ovanpå.