Efter drygt en vecka i våra nya rum börjar såväl sömnvanor som den grundläggande inredningen komma på plats och vi njuter mer och mer av de möjligheter som vår nygamla ovanvåning bjuder på. Något "hemma hos-reportage" som vissa kollegor önskade är jag inte i närheten av att kunna bjuda på, men en liten titt kan du få om du vill, även om mycket småpill som t ex tavlor etc. återstår att fixa.
Det här rummet är min stolthet, glädje och tillflykt. Friden jag känner här inne bland tapeternas jugenddoftande vallmoblom är nästan densamma som i sovrummet i takkupan hemma hos mormor och morfar - och det rummet med sina blåblommmiga väggar och sin milsvida utsikt över berg och dal är liksom sinnebilden av själsro för mig. Att själv ha lyckats skapa något liknande och att ha möjligheten att dra sig tillbaka dit ibland är ren och skär lycka.
Och lampan som hänger i taket kommer från mormors och morfars hus i Ölsremma och dess ljus strålar mot mig som en gnistrande hälsning från min barndom och får mig att känna mig så gammal och så ung på samma gång, och vemodet och sorgen över det förgångna krokar arm med lyckan för nuet.
Hörnet där den lilla byrån (som så klart ska få en ny krok) snart ska få sällskap av en krukväxt och en tavla, kanske ett av våra vackra bröllopsfoton.
I dag är vi hemma och tar hand om en febrig lillasyster, Arvid och jag, men när hon sover så kan vi ägna oss åt att bygga tågbana och städer av klossar i hans och Vilgots nya rum, där den tilltagna golvytan inbjuder till alla typer av lek.
Fönsterhörnet där alla barnböckerna snart ska hitta ett hem i den bokhylla som ligger och väntar på oss på ett lager i Älmhult, bara vi får tummen ur och kommer oss iväg att köpa in den... och allt det där andra som behövs nu när vi fått tre nya rum, en hall och ett badrum att fylla.
I den lilla alkoven i motsatta hörnet har skolbänken från mitt barndomshem, den gamla skolan i Maglö, fått sin plats. När jag och Ida var små hade vi en dubbel skolbänk som vi brukade sitta i och rita och skriva böcker och vi älskade att ha papper och pennor nära till hands under locket. Mina grabbar har hittat en helt annan funktion hos bänken - här brukar den förvandlas till bil, båt, buss - och stundom till fängelse! Och jag tänker att alla sätt är bra, utom de dåliga och när det gäller lek så är det väl egentligen bara våldsamma lekar och alltför idogt knappande på surfplattor som hör till de dåliga. Till lek duger i alla fall vår nya ovanvåning mer än väl, om vi ska döma efter tiden som våra barn tillbringar här. Stora salen där nere har legat tystare och mer öde den senaste veckan än på mycket länge, medan rummen här uppe har utforskats och begåvats med fantasifulla namn, såsom Alvaria, Vilgotland, Korridorien och Hörnia. Och så, inte att förglömma, Öst-Berlin. Om någon undrar vilket rum det är som heter så, kan jag ge en ledtråd: Vilket rum tror ni har hägnats in med en mental mur som effektivt hindrar alltför kvicktänkta och olydiga individer att ta sig in för att ställa till oreda?
Rätt svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar