Dan före dan...

Stora fönstret i vårt blivande sovrum.

Märklig rubrik mitt i januari, kan man tycka, men för mig är det julafton i morgon. Eller snarare en dag jag längtat efter mycket längre och med mycket större förväntan än jag sett fram emot någon vuxen julafton. I morgon är det dags för Den Stora Flytten Upp. Vi, familjen Lindberg-Magnusson, inviger nu vår ovanvåning och missionshuset Minnet växer i funktion och kommer nu bättre att matcha behoven hos en familj med fyra barn.

I vårt stora, knasiga och underbara hus finns gott om yta, men ont om rum. Därför har vi alla sex familjemedlemmar trängts i två sovrum, varav det ena egentligen inte är ett sovrum, utan ett genomgångsrum med en braskamin i ena hörnet. Ett perfekt vardagsrum eller bibliotek, alltså. Den funktionen är just vad vi inredde det till när vi flyttade hit för snart tio år sedan, på den tiden då vi bara var två. Då hade vi gott om plats; då satt vi i biblioteket på kvällarna och läste eller slösurfade medan vi sträckte ut fötterna i riktning mot elden och njöt av det hemtrevliga knastret, det varma, lågande ljuset och doften av brinnande trä. Detta har jag saknat och längtat efter!

Likaså har jag då och då suckat över tröttheten som följer av att sova i samma rum som flera av barnen och med de andra vägg i vägg med enbart en dörr som inte går att stänga ordentligt som ljudbarriär. Praktiskt när de är små att kunna vakna när det behövs, men desto mer onödigt när de växer ifrån det behovet, medan ens egna öron inte hänger med i den utvecklingen, utan fortfarande inbillar sig att de måste väcka hjärnan för varje ljud från rummet intill... Men nu är det snart ett minne blott! I vårt nya sovrum, som du får en tjuvtitt på här ovan, kommer visserligen Ediths lilla säng att finnas och själv lär hon väl nattetid fortsätta finnas i vår säng, i vilken hon hävdar sig ha en plats mellan oss båda, men hon kommer också att ha ett eget "rum" på mycket behändigt avstånd från oss, närmare bestämt i ett hörn av hallen ovanför trappan. Där har hon redan nu fått en större säng, som vi hoppas kunna locka henne så småningom.

Ett hörn av Ediths lilla rum.

Alvar har redan flyttat in i sitt nya Harry Potter-rum, även om en del inredning återstår, och han hävdar med bestämdhet att hans rum är det enda snygga rummet i hela huset. Fattas bara annat, tänker jag, när han själv fått välja tapeter och lyckats så bra att det nästan känns som att kliva in i ett rum i en gammal engelsk herrgård när man tar steget över tröskeln! Vilgot och Arvid kommer att dela på husets största sovrum som förutom flera oväntade vinklar och vrår även ståtar med en golvyta stor som ett dansbana (vilket den säkert kommer att användas som också) och en inbyggd koja. Jag tror att vi alla kommer att bli nöjda och det är med glädje, förväntan och stolthet jag nu gör mig i ordning inför vår sista natt i gamla sovrummet. Vi klarade det och nu är det dags att skörda frukten av två och ett halvt års arbete! I morgon... Det känns så bra!